Det huvudlösa spöket!
Novell – Två kulturer Två länder (del 4)
”Är någon snäll och översätter följande meningar till svenska:Efter att jag vaknat sköter jag babyn, städar, tvättar och stryker. Snart är det dags för lunch och jag har inte ätit frukost än. Ska du fortfarande skälla ut mig och säga att jag inte hjälper familjen? Är det inte för att jag tar hand om allt hemma som jag blev utskälld av dig att jag inte har jobb, inte har lön?
Mali suckar djupt när hon har läst meddelandet på thailändska på en social webbsida för thailändare som bor i Sverige, vilka hjälper varandra i svenskastudier. Dessutom finns behov av hjälp när någon inte kan förklara sig när de tvistar med sin svenska man och de vill ha en text att visa för honom. Det här är inte första gången som Mali blir nedstämd av frågan. Hon lutar sig bakåt i soffan, och knäpper händerna långsamt på magen. Hennes trötta ögon som tyst stirrar på det tomma taket sluter sig långsamt. Barnens fnissande, som gradvist låter högre, minskar tystnaden i rummet….
En varm känsla känns i hjärtat när den välbekanta hembilden visar sig i tankarna. Allt är fortfarande tydligt, som om hon lever i minnet. Jorden doftar milt efter det har regnat. Löven vajar långsamt i den lätta vinden. Solen som har skinit i skymningen börjar blekna. Fåglarna sjunger medan de flyger och letar efter sitt bo. Barnen som springer och leker under lampljuset i trädgården börjar sprida sig i mörkret runt omkring.
“Det är dags att gå hem nu barnen.”
En granntant ropar på barnen medan hon kommer gående med en stor påse full med grönsaker från sin trädgård. Det verkar som den roliga leken överröstar ropet. De leker fortfarandet och fnissar glatt.
“Akta er för det huvudlösa spöket. Det är dags för det nu!”
Tanten ropar igen medan hon går mot Malis bror som sitter och umgås med sina vänner vid husets framsida. Det är pga mörkret som tanten skrämmer barnen. Och det fungerar. Barnen tittar tvivelaktigt på varandra innan de ger sig iväg åt var sitt håll. Malis bror hälsar på tanten när hon kommer och bjuder in henne till sitt sällskap. De andra i den glada lilla gruppen bjuder trevligt in henne också. En av dem är en utländsk man som nyligen gift sig med en kvinnlig bybo. Tanten stannar och skämtar med dem, speciellt med den utländska mannen. ”Hallo no pomplam, no pomplam (Hallå inga problem)”, skojar hon och vinkar trevligt mot honom med ett glatt leende. Utlänningen och de andra skrattar med henne. När skratten ebbat ut tackar tanten för inbjudan men avböjer innan hon går mot Malis mamma som sitter med två vänner vid bordet bredvid köket.
Malis mamma tackar tanten för hennes grönsaker medan hon förbereder viltköttet som hennes son har fått från en affärsvän och delar det i tre påsar för vännerna. Hennes vänner hjälper till att förbereda mat, tilltugg, blommor och allt annat som behövs för morgondagen, då en traditionell ceremoni skall firas. Olika år blir en av byarna besökta av vänner från de andra byarna. Och imorgon är det denna by som har i uppdrag att välkomna sina vänner. Det är en vänlig forntida kultur, där thailändare välkomnar besökare. Enligt ett ordspråk ”man kommer att få vad man har gjort, antingen i detta livet eller i nästa.” gör alla i ordning ett fullständigt välkomnande bäst man kan.
“Titta, de passar bra ihop”, säger en tant och stirrar lyckligt på utlänningen och hans fru.
“Vilken tur! Hon kommer att få ett bra liv”, säger en annan tant som sitter bredvid.
“Det är också tur för män. Tänk! – thailändskor är vårdade, prydliga och omtänksamma. De både sköter hem och tjänar pengar. Det är därför de tycker om thailändskor”, säger en annan tant.
“Det är som det sägs att en man måste ha gjort gott i många liv innan de får bli en man i det här livet”, säger en tant nyktert och sårat medan hon stirrar på blomman som roterar i handen.
En stund är det helt tyst……
“Om jag kan återkomma till när jag var ung, ska jag önska att få en snygg utländsk man. Kommer ni ihåg hur vacker jag var?” avbyter en trevlig tant tystnaden. Den roliga kommentaren gör att den trevliga stämningen återkommer. En mångårig vänskap mellan dem leder till ett upprymt samtal hur thailändskor kommer att bli trevligt välkomna i ett annat land.
Samtalet och skrattet bleknar småningom samtidigt som bilden i Malis tankar börjar försvinna gradvist medan hon öppnar ögonen och får syn på samma tomma tak. Nej, hon kan inte ändra någonting och dessutom är hon ingenting när hon tänker på vad hon önskar. Mali sätter sig upp i soffan. Hon blir ledsen när hon tänker på vad thailändare tror och vad som händer i verkligheten. Hon funderar tyst medan handen omedvetet flyttar på musen. Plötsligt får hon syn på ett annat meddelande på samma sida.
”Min svenska man har sagt till mig att om jag inte är snäll och lyssnar på honom vad han vill, ska han hämta en ny yngre thailändska. Jag har varit i Sverige bara några månader och kan inte tala engelska som jag vill. Jag är så ledsen. Är det någon som kan vara snäll och hjälpa mig att översätta detta till svenska…..”.
Mali känner sig svag och kraftlös, hon klarar inte av att läsa det dystra meddelandet. Hon har lärt känna sina thailändska vänner på denna webbsidan. Rötterna finns i Thailand, oavsett var Mali bor eller hur längre och därför är thailändarens smärta inte olik hennes. Det är ett resultat av kulturkrocken och det gör henne ledsen när hon tänker på den vänlighet och den annorlunda kulturen hos thailändare som några själviska människor i ett utland drar nytta av. Dessutom, när hon tänker på meddelandena och sin upplevelse blir hon så arg. Men då blir hennes ilska ersatt av smärta igen när hon tänker på hon kan bli tvungen att acceptera ödet. Hon inte kan göra någonting mer än att tyst stirra…. Även om snön lyser upp, ser man att det mörknar ute. Mörkret och tystnaden runt om henne gör att hon känner sig ensammare och kall. Tyst och kall känner hon sig, djupt in i hjärtat. Situationen hon hamnat i, känslan av ensamhet och kylan, sårar henne så mycket. Varför kan utlänningarna inte tycka om oss thailändskor från hjärtat, som thailändare alltid har trott att det gör, istället för att utnyttja oss och hämta oss som grönsaker eller fiskar trots att vi också är människor? Det tragiska är att många thailändskor inte vet om att de blir utnyttjade. Det är så dystert tänker Mali sorgset och det känns som hjärtat långsamt går sönder. Det gör så ont… Tårarna som länge har varit i ögonen, börjar stilla rinna ner för kinden……
Mali stirrar stilla genom tårarna, tystnaden och kylan på snödrivorna ute och funderar stillsamt. Sverige och hennes hemland är så olika. Varje gång hon åker mellan de två länderna känner hon sig som hon reser med en tidsmaskin tillbaka till en helt annorlunda kultur och till ett helt annat sätt att tänka. På grund av att hon är annorlunda båda med språket och nationaliteten känner hon sig ensam i Sverige men i alla fall är hon nöjd med att hon känner att många svenskar runt omkring förutom att ta ansvar för sig själva och sin familj, känner ett socialt ansvar. De är nöjda med sig själva, kan bli glada av att se andra vara glada och samtidigt är de redo att hjälpa den tredje världen. Nu när hon tänker på detta känner hon ett litet leende i hjärtat. De förtjänar att vara kvalitetsmedborgare i Sverige, landet som världen respekterar och som är ett utvecklat land. Men det finns både gott och ont överallt, tänker Mali. En del har, trots att de växer upp i ett utvecklat land, ett outvecklat intellekt och omdöme. När de ser gapet mellan kulturerna som de kan utnyttja, döljer de sitt hånleende i sitt omänskliga hjärta. De greppar det genast när de har chansen och utnyttjar det skamlöst. Det beteendet är inte olikt ett odjur som attackerar betet! När hon tänker på detta känner hon sig både arg, äcklad och hatisk.
Med kylan i sitt hjärta och runt omkring, stirrar Mali fortfarande ut och funderar ensamt. För henne är de skamlösa lik som smutsar ner renheten, gör synd och skam av godheten och absolut är de sitt lands svaghet. De döljer sin svaghet under den falska styrkan, och därför vågar de inte vara med kvinnor från samma kultur. De behöver någonting för att kompensera sin svaghet. Deras moral är bakåtsträvande och skammen minskar när de blir äldre. Det hemska är att beteendet sprider sig så enkelt, de andra tar efter utan att tänka själva! Människor skiljer sig från djur för att man har tankar och moral, men de har absolut ingen känsla av mänsklighet i sina kroppar. De föddes och växer upp i nutid men deras tankar och moral hör hemma någonstans i dåtiden, tänker Mali tyst och smärtsamt. Tårarna börjar rinna igen….
Om någon bestämmer sig för att komma hit bör man först ta reda på vad man kan förvänta sig i det nya landet och dess familjekultur. Mali önskar sig en magisk röst när hon talar så att alla thailändare kan höra och uppfatta vad som är sanningen. Hon önskar också att hon kan berätta till barnen att ”huvudlöst spöke” i Thailand är bara ett påhitt för deras säkerhet men ”huvudlöst spöke” i Sverige är ett riktigt spöke i den riktiga världen, något riktigt skrämmande och verkligen förfärligt farlig!
Nunti
*********************************************************************
Obs!
Många svenska män är snälla mot sina kvinnor från andra kulturer. Även om novellen är baserad på verkligheten så riktar den sig inte till alla.
Tack till sva 1 ht 17 för inspiration att skriva