Innan du läser artikeln
Den här artikeln är skriven av mig för att dela mina erfarenheter i Sverige med mina thailändska vänner på min thailändska blogg, och jag har översatt den till svenska.
När jag skriver för mina thailändska läsare behöver jag förklara saker som thailändare kanske inte är bekanta med, men som du kanske redan känner till. Jag har dock översatt den som jag skrev till thailändarna och lagt till lite förklaringar.
I den här artikeln är det viktigt att förstå att många skolor i Thailand har en skolkooperativ där elever kan köpa skolmaterial och snacks. Dessutom har många skolor olika typer av matbutiker i matsalen, och utanför skolan finns det ofta små butiker eller vagnar som säljer snacks. Antalet och storleken på butikerna beror oftast på skolans storlek, antalet elever och skolans kvalitet. I detta sammanhang kan svenska elever köpa önskade snacks, men i många thailändska skolor finns det butiker framför skolan som säljer specifikt till eleverna.
*************************************
Artikel översatt från en thailändsk blogg till svenska
Disciplinera barn med godis’ – Svenskar VS Thailändare
‘Godis’, ett enkelt ord, men det smakar gott både för barn och vuxna. I denna njutning har svenska föräldrar införlivat disciplin för sina barn. Hur då? Låt oss prata om det! 
Om du har följt mina berättelser, kanske du känner till mina tankar om ‘krav på demokrati’. Låt oss sätta det åt sidan för nu och slappna av med något lätt och trevligt.
Även om det är en lätt och trevlig sak, kan det vara lärorikt, särskilt för de som har små barn. Låt oss se hur ‘godis’ kan användas för att disciplinera barn på ett svenskt sätt.
Om du inte har läst mina tidigare berättelser, jag bor i Sverige och har ett barn i årskurs 5 (2020). Att uppfostra ett barn här har fått mig att märka att svenskar har ett annorlunda sätt att lära barn att äta godis jämfört med mina egna barndomserfarenheter i Thailand.
Min familj var inte rik, men vi hade det inte dåligt heller. När jag gick till skolan fick jag alltid pengar för att köpa godis varje dag. Som ett litet runt barn som älskade att äta, kunde jag äta på morgonen, mitt på dagen och på kvällen. Efter skolan, innan jag gick hem, brukade jag besöka de många små godisbutikerna som låg utanför skolan.
På lördagar och söndagar, när jag ville ha godis, sprang jag till vuxna för att be om pengar och sedan sprang jag till en närbutik för att köpa vad jag ville. Under den tiden tänkte jag att det här var verkligen ett fritt barnliv fullt av goda smaker. När jag växte upp fortsatte jag att älska och ha kul med att äta småsnacks, vilket har lett till att jag ofta har diskussioner med vågen när den visar siffror högre än vad jag vill. 
Det var inte förrän jag flyttade till Sverige som jag började minska på småätandet en aning. Med åldern måste man tänka på vikten och hälsan, och i en social miljö där folk generellt är hälsomedvetna, och dessutom finns det inte lika många frestande småsnacks att välja bland som det finns på thailändska marknader.
Sättet barn här äter godis skiljer sig. För det första har de flesta grundskolor (och kanske även gymnasieskolor) inte godis till försäljning, varken inne i skolan eller utanför, som det finns i Thailand. Jag tror att det är bra för barnens hälsa.
Skolmaterial tillhandahålls av skolan, så det finns ingen skolkooperativ. Barnen behöver inte ta med sig pengar till skolan alls, allt på skolan är gratis. När barnen kommer hem från skolan på vintern, spenderar de oftast tid inomhus eftersom det är kallt ute och solen går ner tidigt, runt kl 15:30.
Under sommaren kan det vara lite speciellt. I området där vi bor är det ljust fram till ungefär 22:00, vilket ger mer tid för utomhusaktiviteter. Ibland, om mitt barn vill ha glass, låter jag hen cykla till den närmaste butiken och köpa den själv.
Det populära godiset bland barn här är lösgodis, eller godis (Candy), som svenskar kallar ‘godis’ eller ‘lösgodis’. Det är en blandning av färgglada godisar som man kan välja och betala för efter vikt.
De flesta svenskar börjar äta lösgodis redan som barn och jag tror att många fortsätter äta det ända in i ålderdomen. Även om många försöker sluta för hälsans skull, tror jag att nästan varje svensk älskar den här typen av godis. Jag gissar att om det blev förbjudet att sälja det, skulle det definitivt bli protester.
Oftast tillåts barn att äta godis eller lösgodis på fredagseftermiddagar. Det kan variera något beroende på varje familjs regler. I vårt hem bestämmer vi mängden godis han får äta, och han får äta det på fredagseftermiddagen och lördagen. Min sambo säger att jag tillåter honom att äta för mycket. Men med tanke på min egen frihet att äta som barn, även om jag håller med om att organisera barnets godiskonsumtion, vill jag inte begränsa hen för mycket.
När hen var 7-8 år och ganska rund, minskade vi mängden lösgodis och lät hen äta lite snacks istället. Även om snacks inte är bättre än lösgodis, ville jag inte att hen skulle bli för beroende av socker.
Nu kanske någon tänker att barnen här är synd om, men med tanke på mina egna viktproblem, håller jag faktiskt med om den här typen av uppfostran. Godis är gott men oftast inte bra för hälsan. Här fokuserar folk mer på näringsrik kost, inklusive skolans mat, och personligen prioriterar jag frukt för mitt barn varje dag. 🥑🍅
Föräldrar som kontrollerar sina barns godiskonsumtion gör det för hälsan och för att inte låta barnen äta godis hela tiden. Men jag ser fler fördelar än så. Jag har märkt att de flesta svenskar har en hög grad av disciplin. Jag tror att små dagliga rutiner som barn lärs och tar ansvar för är en viktig del i att utveckla disciplin. Att lära barn att äta godis vid en specifik tid, och inte hela tiden, skapar en bra matdisciplin och är bra för deras hälsa, vilket minskar risken för att de blir småätare som vuxna, vilket kan skada deras hälsa.
Att barnen inte äter godis hela tiden gör att de blir glada och upphetsade på fredagseftermiddagen. Många familjer använder fredagskvällen för familjeaktiviteter, som att titta på film och äta lösgodis. De kallar denna fredagskväll ‘Fredagsmys’.
En annan fördel jag har observerat är att när barn får lösgodis som en gåva från vuxna, blir de mycket glada och nöjda. När jag tänker tillbaka på min egen barndom, även om jag älskade godis och njöt av att äta det, var friheten att välja och köpa godis själv inte lika spännande som för barnen här. Jag tycker att det är en bra läxa för barn att lära sig att uppskatta och vara glada över små saker i livet.
Dessutom, när jag tänker noggrant på det, förstår jag att många föräldrar i Thailand har olika inkomster, vilket resulterar i att barnen får olika mängder pengar att ta med sig till skolan. Avsaknaden av butiker utanför skolorna, som i Sverige, kan nog bidra till att minska ojämlikheten i utbildningsmiljön. Detta påverkar hur barnen växer upp, även om det fortfarande finns sociala skillnader utanför skolans område.
Många kanske redan använder denna metod för att lära sina barn, men om någon inte har provat och vill testa, tror jag att det kan vara mer utmanande i Thailand på grund av klimatet som tillåter barn att vara utomhus oftare, många skolor med godisbutiker, och den sociala miljön där barn kan fråga varför andra barn får äta godis.
Jag tror att nyckeln till att börja träna ett äldre barn som redan har haft friheten att äta godis är att prata med dem för att förstå och samarbeta. Börja med goda skäl och kom överens om tydliga regler om mängd och tid för godiskonsumtion. För yngre barn är det enklare eftersom föräldrarna kan börja hjälpa dem att utveckla goda vanor när de når “godisåldern”.
Tack för att du läste hela vägen hit. Det finns många fler berättelser och perspektiv om ‘Svenskar VS Thailändare’ att dela. Kom och prata med oss igen, hejdå!
PS.
- Allt detta är bara mina egna erfarenheter och kan inte generaliseras till alla.
- Västerlänningfrån olika länder kan ha olika metoder och regler för sina barns godiskonsumtion.
Tack för att du läste
Nunti
Om du letar efter prisvärda kvalitetssmycken, välkommen att besöka Nunts handgjorda silver- och vintagesmyckessortiment samt läderarmband och halsband. Klicka på bilden för att besöka.
